Har känt det ett tag… imorse visste jag… det sa liksom stopp…
Jag har så svårt att stanna upp och därför hänger jag ändå med på allt fast jag egentligen inte borde. Därför brast oxå allt ikväll…
Det sa verkligen stopp… jag kunde inget, jag orkade inget och jag bara grät. 6 dagar i tält räckte visst. Jag som tycker det är så skönt och så avslappnande att vara iväg. Att det ändå är en sån press och utmattning på samma gång. 😔
Nu har jag sovit en stund men vaknade tyvärr upp med en enorm huvudvärk. Så nu sitter jag här ensam vaken i tältet igen, mitt i natten. Inte ens hunden orkade komma med mig upp.
Hela kroppen är spänd som en fiolsträng samtidigt som den är sååå matt… som jag hatar detta 😢 Att inte orka… och att inte bli förstådd…
Psykiska jävla ohälsa!
Som att befinna sig i en snårig skog utan att kunna hitta ut. Nu måste jag stanna på ett ställe, krama ett träd, plocka fram min lilla väska med alla mina verktyg och försöka hitta hem igen…
Om det är till någon tröst så är det jättemånga som upplever jobbiga och konstiga energier just nu. Det är både på personligt plan men även på ett kollektivt plan med känslor av panik, ångest, oro ect. Ta hand om dig själv. Det kommer att bli bättre snart 💖
Ja det kanske är nåt i luften…. stor kram 💖