Jag har ju kommit fram till att jag inte kommer att hålla i alla år jag har kvar i arbetslivet om jag fortsätter arbeta inom förskolan. Jag är fruktansvärt ljudkänslig numera. Att vara sådär flexibel som man måste inom förskolan tar oxå på mig. Jag har i flera år, egentligen långt innan jag blev sjuk, funderat över vad jag skulle kunna göra istället. Jag har en liten dröm men den får fortsätta vara dröm ett tag till. Den drömmen hade oxå tagit för mycket energi just nu, kanske sen om tio år eller så.

Tankarna har svävat fram o tebax, vad kan jag liksom. Jag gör ju redan det jag kan… Då kom jag på det, om jag utgår från vad jag kan, min utbildning och min erfarenhet. Vad skulle jag då kunna göra som kanske inte hade inneburit det stressade arbetet i barngrupp. Jo, specialpedagog kanske. Sagt och gjort, samma kväll jag kom på den briljanta idén så sökte jag utbildningen. Kraven jag hade var distans och absolut inte på heltid. Jag hittade den perfekta utbildningen nära och bra. Kristianstad högskola, distans och halvfart. Kan ju inte bli bättre! Hela sommaren har jag sen gått och väntat på besked. För två veckor sedan fick jag ett första och då låg jag som reserv på plats 58. Ungefär då tappade jag hoppet…

Nu prexis kom det andra beskedet. Fattar ni hur många som tackat nej? Jag ligger nu på reservplats 13, galet. Finns det fortfarande en liten strimma hopp tror ni. Kan det vara 13 stycken som inte dyker upp på uppropet? Som jag hoppas! Håll alla tummar och tår som ni har snälla ni 💖💕Kanske är det min tur att plugga några år nu.