Ja vilken vecka vi har haft. I tisdags när mannen var på rutinläkarundersökning för sitt arbetes räkning blev han skickad till akutmottagningen med sin lunga. Det har ju varit trasig förr den där lungan och nu var det visst dags igen. Läkarna i vår lilla stad tyckte inte de kunde hjälpa honom nog så det blev ambulanstransport till Karlskrona där experterna kunde röntga, titta på bilder och bedöma. Verkar som att det var klistringen från förra gången som släppt. Ni vet hur mitt katastroftänk kickar igång utan att det ens finns problem från början. Nu fanns det problem och operation var ett faktum i mitt huvud. Jag kunde bara inte förstå varför de inte satte igång på direkten med det oundvikliga. Det oundvikliga visade sig inte behövas. Dränage i några dygn och skadan gick tillbaka. Åtminstone för denna gången. I fredags em/kväll var han hemma igen och ordningen är nästan återställd. Lite värk såklart efter att ha fått revbenen lite isärbända och haft en slang rakt in i lungan. Men annars är det nästan som vanligt. Nu ska jag bara gå och oroa mig för att det inte alls var så läkt som de tyckte och att han snart får åka in igen… #katastroftänk Några dagars vila tänkte han iaf ta sig och dagen idag har han med alla rätt mest tillbringat i soffan framför Vasaloppet.
Med hjälp av mina grymma ungar har jag fixat veckan. Mysan har fått gå hem själv efter skolan och ta hand om hunden. Embla har påbörjat maten när hon har kommit hem och Fenix har varit på fritids fler timmar än någonsin den här veckan utan en enda klagan. Tillsammans har vi fixat det galant trots att vi alla varit oroliga för pappan under tiden. Tack snälla, alla som erbjudit sin hjälp och tack snälla pappa som kom och hjälpte mig hämta bilen! Guld värt!
Idag fixade barnen smaskigt mellanmål och godis till hela familjen. My gjorde en ”cheesecake i glas” (som dock inte uppskattades av någon mer än pappan) och Fenix gjorde ”chokladflingor” som vi alla (utom My) tyckte var hur goda som helst.
Veckans höjdpunkt som jag och tjejerna sett fram emot och längtat efter ända sen julafton var såklart Mello. Äntligen kom Mello till Kristianstad, nära och bra alltså. Tjejerna fick biljetter i julklapp och i lördags var det alltså dags. Jag hade valt Matinégenrepet. Lite egoistisk då tiden passar mitt mående alldeles utmärkt men jag tänkte även att det kunde vara häftigt för Embla & My att först få uppleva alltihopa på riktigt och sen se det på teve på kvällen. Och visst var det en häftig upplevelse. Bästa julklappen sa My som dock nästa gång önskar att få gå på livesändningen. Som en extra bonus fick vi dessutom se och lyssna på grymma Maxida Mäki som höll i mellanaktsnumret. Lika starkt som resten av hennes musik är. En supermysig eftermiddag hade vi och jag håller med om att det var världens bästa grej att ge som julklapp. Ett fint minne som vi fick med oss är den fina bilden som Kristianstadsbladet tog på oss, tack för den!
