Förra helgen var det dags för Asarumsgymnasterna årliga uppvisning. Helgen började dock med en promenad vid Långasjön med svärföräldrarna. En härlig vårpromenad i solen blev det. Bilderna får tala för sig själv!

Uppvisningen då? Ja den var som den brukar. Alltså prexis som den brukar. Det utvecklas inte så där väldans mycket från år till år i den föreningen. Vi har ju varit med några år och tittat nu och det är inte mycket nytt som händer. Alla barn är grymma, verkligen jättegrymma. My var såklart bäst! Hon klarade det hon skulle visa upp hur bra som helst. Guldstjärna till henne!
Men varför hon skulle vara där en hel timme innan showen började det övergår mitt förstånd. Ingen ledare samlade ihop dem, sa knappt hej när barnen kom och körde ingen uppvärmning. Så där satt vi, jag & My i en hel timme (My ville nämligen inte bli lämnad när det inte styrdes upp, hon blir lite osäker när det är sådär fritt…) i en gympasal full med ungar som yrde runt. Ni kan ju tänka er ljudnivån i den salen…
En annan sak jag funderar över varje år är varför showen måste vara över två timmar lång? Ganska segt blir det på slutet. Självklart ska alla barn få visa upp vad de har lärt sig under året, hur de har utvecklats. Men vem visar vuxengrupperna upp sig för egentligen? Är deras föräldrar och kanske mor- & farföräldrar oxå där och tittar? Och vad är det de vill visa upp, för inte har de utvecklats nåt sen förra året iaf. Samma pyramider och hjulningar & flickisar. Jag är ledsen, men efter att få se små klipp emellanåt på min brorsdotter som tävlar i gymnastik, som vinner medaljer tillsammans med sin trupp och som utvecklas hela tiden och verkligen är övergrym då kommer funderingarna.. Jag blir inte imponerad… Tyvärr bor vi i fel kommun och detta är det enda i gymnastikväg för My som finns här i närheten. Det var min kritik som jag kände att jag behövde få ur mig…
I det stora hela en bra show och jag kan inte säga det nog men alla ungarna är verkligen supergrymma!!