Att komma hem…
När det bokades trodde jag självklart att jag skulle fixa det. Från början var planen t.om att vi skulle tältat typ 4 dagar mer än vad vi gjorde. Nu blev det inte riktigt så eftersom en del av semesterkassan fick läggas på bilen när den blev ”Skuggslemmad”. Jag hade så höga förväntningar, jag skulle återhämta mig, hämta energi, bara vara, softa med familjen.
Istället gick det åt så mycket energi. All förlorad sömn, ångest över att inte få luft i ett stängt tält, allt som skulle göras, att umgås dygnet runt. Det gjorde att jag inte hängde med, allt gick för fort. Mitt huvud kunde inte sortera allt och det fanns ingen möjlighet till vila. Jag förstod inte vissa saker och min man förstod såklart inte mig. Jag fattar ju inte själv varför det blir kaos i huvudet, hur ska då någon annan kunna förstå?
Nu har vi varit hemma i två dagar och jag känner hur jag landar igen. Jag älskar mitt hus, mitt hem, min borg. Hemma är verkligen bäst! Jag blir lugnare inombords, jag sover på ett annat sätt, om än inte tillräckligt… Jag kan bara vara, fixa lite med tvättlasset (snart uppe i åtta maskiner på de här två dagarna), barnen softar de oxå, hunden orkar knappt gå de kisserundorna han måste ens. Jag har försökt förklara för mannen vad som kännts fel och nu ska vi försöka få det att kännas rätt igen. Sista veckan hemma för mig innan jobbet börjar på måndag. Då kommer jag förhoppningsvis att landa ännu mer och när barnens skolor börjar förhoppningsvis ännu mer. Rutiner för att orka och kunna sortera.
Det ska nog bli bra ändå det här. Återfall är vanliga har jag hört och detta var helt klart ett sådant. Nu ska vi vända på detta igen och komma vidare.
Medans jag landar och bara är, visar mannen den där rastlösa sidan som bara han kan. Det är nog bra att det är jobb för honom imorgon… En massa projekt ska dras igång tycker han. Först på tur verkar bli vår trapp. Trappräcket håller på att falla isär nämligen. I detta nu är han iväg och fixar virke för att få ihop ett nytt. Jag tog förresten tillfället i akt och nämnde den där rullgardinen jag har velat ha upp på toa ett antal år. Och vet ni vad, den kom upp idag! Äntligen slipper jag se den där fula persiennen jag är så allergisk emot. Blev kanonbra!
