Jag är såå imponerad av mina barn!

De cyklade hur långt som helst idag. Först in till stan, där vi gick genom hela stan och sen hoppade de en massa i hoppborg innan vi gick tillbaka och cyklade hela vägen hem igen. De har alltså cyklat en mil idag och inte gnällt en gång över att det var jobbigt. Vi stannade och vilade ett par gånger på hemvägen men de kämpade verkligen på. Duktiga ungar! Kom då ihåg att Fenix alltså prexis har lärt sig det här med cykling.

 

Det är så kul och härligt att det funkar nu att kunna cykla iväg på utflykter hela familjen. Stan då, varför skulle vi in där idag kan man undra. Jo, en gång om året har vi festival i den. Förr när vi bodde inne i stan var det verkligen den bästa veckan på hela året. Som jag älskade att ha festivalandet, allt liv, all rörelse och alla människor prexis utanför dörren. Varje dag gick vi ett varv genom stan och varje dag åt vi någon god festivalmat.

  

Nu för tiden orkar jag knappt några timmar. Denna dagen var verkligen fullt tillräcklig för mig. Jag har fullt sjå att sortera allt jag ser och allt jag hör. Till slut tiltar det i huvudet och blir bara kaos. Kaoset kom ganska fort efter vi kommit in, barnen började prata om att de var hungriga såklart. Alla dessa olika ställen med mat och våra barn som tycker om så olika saker. Jag fick inte ihop det! Jag kunde riktigt känna hur rörigt det blev i huvudet. Mannen fixade korv till den som äter det och de andra två fick nöja sig med en glasskula tills vi skulle äta alla tillsammans lugnt sittande på en uteservering där man kunde hitta något för alla. Tack för idag Familjen Nejbo! Lika trevligt som alltid! 💖

 

Jag vill ju såklart inte missa festivalen men en dag några timmar är alldeles lagom nu för tiden. Och vet ni, jag sprang inom garnaffären oxå och hade skrivit upp innan vad jag skulle ha och fick med mig exakt de nystanen jag behövde så nu kan jag virka vidare på semestern. 😀