Jag har varit så himla trött ganska länge igen. Inte att jag har varit deppig och nere men trött. Det har inte riktigt hjälpt att sova. Jag har varit trött när jag vaknar, trött när jag kommit hem från jobbet och trött på helgerna när jag är ledig. Kan hänga ihop med att det har varit mycket på gång hela hösten. Nästan varje helg har det varit något som ska hända. Det stjäl väldigt mycket energi från mig. 

Jag har även haft väldigt ont i min ena fot ganska länge. Typ i tre månader… Foten och så den där axeln/skuldran/nacken som alltid värker mer eller mindre. Senaste tiden har det varit mer tycker jag.  Kan säkert bero på att jag spänner mig när jag går pga det onda i foten. Jag googlar gärna mina symtom och jag stämmer väldigt ofta in på en massa allvarliga sjukdomar (läs cancer). Sen går jag och ororar mig för att det måste vara så. Det ligger väl lite i min sjukdomsbild. Det var en av de sakerna jag pratade en del om med Beteendevetaren jag gick hos när jag mådde som sämst. Jag vet att jag måste lära mig att putta bort såna negativa tankar men det är fasiken inte enkelt. Iaf så har det här med foten oroat mig ett tag nu. Tills mannen började googla runt.

Han hittade inte riktigt lika allvarliga grejer som jag gjorde. Han hittade hälsporre. Allt stämmer in! Klart det är hälsporre jag har fått. Allt började när jag köpte nya skor som jag började använda i aug-sept nångång. Det måste vara så att de inte är utformade för mina fötter. Antar att jag få gå runt med ont i foten ett tag till för det brukar visst ta tid innan det försvinner. Men nu när jag tror att jag vet vad det är så kan jag ju oxå göra något åt det. Voltaren gel används här nu i en vecka. Både på fot och axel/nacke. Finns även övningar att göra som jag ska ge mig på. Bland annat ska man rulla foten över en fryst flaska, kyla kör jag även på axel/nacke med hjälp av en fryst vetekudde. En annan grej är styrketräning som mannen tjatat på mig om i alla år. Framförallt för rygg/nacke/axels skull men tydligen kan en stark bål även hjälpa och förebygga hälsporre. Så nu får vi se om det kan hittas några bra övningar för detta. 

Denna insikt, att det inte är någon dödlig sjukdom jag har åkt på gjorde på en gång att jag slappnade av lite grann. Inombords kom ett lugn som jag inte har kännt på flera veckor. Igår orkade jag massor. Det kördes med barn hit och dit, jag satt med både på fotbolls- och innebandyträning, det var kompis till Fenix här en stund, det lagades mat (ignorera det faktum att det ”bara” var makaroner o köttbullar), alla barnen duschades (eller ja två av tre fixade det själv eller lite tjat) och det promenerades med hund. Inte en gång kände jag den där tröttheten som är så frustrerande, trots att mannen jobbade hela dygnet och jag fick sköta hela söndagen själv. Även idag har jag kännt mig piggare än på länge. Visst jag hade en liten dipp där mitt på dan innan jag kom på att jag hade glömt få i mig kaffe, det åtgärdades och jag orkade hålla igång ett tag till. När jag kom hem orkade jag lägga in alla viktiga datum i kalendern. Ni vet det blir en del såna med tre barn. En sak till, frisörbesök bokades in på vägen hem från jobbet åt både mig och dottern. Det är så härligt när energin finns där! Nu ska den finnas kvar där hela december oxå!!