En hel vecka har jag gått och funderat på ett inlägg om ork. Jag har kommit på mig själv att sätta igång radio/musik i min bil. Både när jag kör själv och när jag har barnen med mig. Barnen har reagerat på att jag gör det och jag själv oxå. Ni förstår, det är många år sedan jag hade musik i bilen. Slutade med det långt innan jag blev sjuk ens. Har varit ljudkänslig så länge jag kan minnas och efter en lång arbetsdag på förskola orkade jag inte mer ljud när det var dags att ta sig hemåt. Nu har jag musik i bilen igen! Det måste väl vara ett friskhetstecken om nåt.

Det bästa jag kunde göra för mig själv var att lämna förskolan. Jag saknar så många av alla goa kollegor jag har haft genom åren. Ni har alla tillfört så mycket i mitt liv. Jag tänker att man lär sig något av alla möten man har och sina kollegor som man tillbringar så mycket tid tillsammans med lär man sig massor av. Både yrkesmässigt och om sig själv. Inom förskolan hittar man så väldigt många omtänksamma snälla människor och ni är många som finns med mig varje dag. Ulla, Kerstin, Marita och alla på Månssonska Villan! Malin, Jenny, Sara, Karianne och alla på G-klaven! Joanna, Janet och alla på Bullerbyn! Utan er hade jag inte haft den erfarenheten jag har med mig idag! Ändå måste jag säga att det bästa jag har gjort för mig själv var att lämna förskolans värld. Det och att inte arbeta 100%. Vem hittade på att 100% ska vara samma som 40-timmars vecka? Det är helt galet och jag kommer aldrig förlika mig med tanken att det är det rätta.

Det gäller att hitta en vardag där man mår bra. En vardag som passar en själv. En vardag där man är nöjd. Just nu jobbar jag 80% och det passar mig superbra. Jag börjar aldrig tidigare än 9:00 och det passar mig oxå superbra. Jag behöver aldrig stressa på morgonen, morgonen som tidigare var en av mina stressigaste stunder på hela dagen. Jag trivs på jobbet, med mina kollegor och med att arbeta med skolbarn. Jag är inte längre slutkörd när jag kommer hem. Jag somnar inte i soffan direkt när jag kommit hem som jag gjorde i stort sett varje dag när jag arbetade på förskola. Jag får vara ute hur mycket som helst varje dag! Jag har hittat en vardag som jag trivs med! Jag är nöjd!

  

Senaste tiden har vi gjort massor! Vi har haft besök av en liten kusin. Jag har varit i stallet med Embla, återhämtning på hög nivå.
Vi har träffat goda vänner och ätit goda kräftor.

 

Vi har firat pappa/morfar och träffat fler kusiner. Den yngsta lilla kusinen.

 

Höstterminen har kört igång. Barnen har börjat 2:an, 4:an och 8:an. Och jag har börjat jobba med 1:or.

 

Vi går hundpromenader och följer arbetet med barnens skolgård. Jag virkar massor, oxå återhämtning!

  

Vi målar hus. Det är mycket att måla på ett hus! Det är tur att även det räknas som återhämtning.

Det kanske inte är så konstigt att min kropp nu säger stopp!

Igår skrek den efter havet. När jag kom hem från havet mådde jag inte bra. Ont i min nacke, seg i huvudet, trött, illamående, ont i magen, småyr… Ja ni hör ju, alla mina vanliga symtom när det blir för mycket. Jag tänkte att jag kanske började att bli förkyld som barnen men nä, allt utom förkylning ju… Vaknade med ångesten i bröstkorgen. Så idag har det inte hänt mycket hemma hos oss. Mannen jobbar och jag har tittat på film med barnen och sedan somnat i soffan, mitt på dan… Tvingade mig upp ur soffan för en stund sen och klippte håret på Lilleman. Det var långt och han gillar inte när det börjar locka sig. Nu är han korthårig och nöjd igen. Pommes är inkastade i ugnen och köttrester ska värmas i micron. Sen är det jag som vilar vidare i soffan. Vila, vila, vila och kanske en lugnande Valerina Forte innan läggdags så tar vi nya tag imorgon!