När lilla My har haft ett par veckor med mycket ensamtid och säger att det känns som att hon aldrig träffar mig längre 😔 Då gör det ont i mammahjärtat. Igår tog vi en dag med några timmar bara för oss två. Vi gick b.la på klockjakt. Tyvärr finns det inte så mycket att välja på i vår lilla stad och butiken jag hade siktat in mig på hade dessutom semesterstängt. Vi landade därför bland klockorna på guldfynd. Inget jättestort utbud och kvalitén är väl i samma som prisklassen antar jag, ganska billig. Varsin klocka blev det iaf och vi kände oss båda nöjda med det.

Fika på ett knökfullt, väldigt rörigt kafé mitt i lunchtid, följt av bio i en väldigt tom & lugn biosalong. 11 stycken fick vi det till som tittade på Pelle Kanin. En söt film som innehöll det mesta. Gulliga djur, drama, väldigt mycket spänning, komik och såklart kärlek.

 

Innan vi körde hem fixade vi snask på hemmakväll inför kvällens mellofinal. Under tiden som vi varit i stan hade Embla lyckats dra med Fenix på lite pyssel. Fina vimplar till kvällens final så vi kunde få rätt mellofelling. Dock räckte det inte hela vägen fram då kvällens vinnare inte alls var något favorit hos någon i denna familjen.

Kvällen avslutades med lite gammal hederlig ångest. Yrsel med illamående som följd. När jag försökte lägga mig blev det bara värre. Så det mesta av natten fick gå åt till virkning, Homeland och stormen inombords. En halv halsduk senare stod uret ungefär på halv fyra och jag gav sängen en chans igen. Det gick bättre den här gången och sömnen höll i sig till 8.30-snåret. Idag blir det en dag med så lite händelser som möjligt. På sin höjd ska några maskiner tvätt köras och en halsduk virkas klart.

Önskar er alla en riktigt härlig och lugn söndag! 💖💕