Igår var ingen bra dag. Min älskade lilla Mysan hade blivit ledsen på simundervisningen som hon var på med sin klass. Hon klarade inte Simborgarmärket. Hon har kämpat och kämpat i veckor nu och hon är såå nära men orkar inte riktigt hela vägen. Idag var sista gången de skulle dit med skolan för denna terminen och hon har förmodligen satt så hög press på sig själv att hon skulle klara det så att när det inte gick så brast allt.
Min lilla Höna är en sådan person som lätt blir väldigt stressad, orolig och ställer höga krav på sig själv. När jag kom fram till fritids för att hämta henne möts jag av en olycklig tjej som en stund tidigare hade ramlat ute och skrapat ansiktet med sina glasögon samtidigt som glasögonen blev helt sneda.
Min eftermiddag blev alltså inte riktigt som jag hade tänkt det. På en gång drog vi in till stan och lät ”glasögonaffären” fixa brillorna som blev nästan som nya. Sen hem där vi tog ett snack om simningen och stackaren blev så ledsen igen.
Berättade för henne att hon är grym och alltid kommer vara den bästa My i hela världen! Försökte förklara för henne att det där märket egentligen inte är så viktigt, att man är bra på olika saker, att man blir bättre o bättre ju mer man tränar, att hon är grym på simning, att hon simmar bättre än sin mamma som varken vågar hoppa i på det djupa eller åka vattenrutschkana och faktiskt inte kunde simma förrän hon blev vuxen.
Pappan kom oxå hem mitt i detta tumultet och vi båda sa till My att det viktigaste i livet är ju ändå att vi har varandra i vår familj och att vi tycker om varandra mest av allt. Allt annat är mindre viktigt eller faktiskt inte viktigt alls!
Äskade barn, vad det gör ont i mig när ni är olyckliga!!
Stackars underbara Mysan, hoppas hon är gladare i dag.
Stor kram 💕
💖💕