Äntligen var det dags. Äntligen skulle vi till stallet. Som hon har saknat det. Och ja, jag måste erkänna att jag oxå har gjort det lite. Jag tycker det är ganska mysigt att klappa på de där stora djuren som jag har en enorm respekt för. Som tur är verkar de inte riktigt förstå hur stora och starka de faktiskt är.

Tyvärr har de varit sjuka de stackars hästarna. Stallet drabbades av Kvarka som är en ganska allvarlig influensa om jag förstått saken rätt. Nästan alla ridskolehästar har varit sjuka och stallet har varit helt stängt väldigt länge för att inte sprida runt smittan. Nu är alla hästar äntligen friska och idag öppnade de upp stallet igen. Embla var så lycklig! Det blev kel och mys, trav och t.om lite galopp.

Det märktes att hästarna saknat det lite och Pinnen som Embla red var verkligen på G. Han tog en extra runda galopp när han egentligen skulle stått stilla och väntat. Embla fixade det bra tyckte jag, det var nog mest mitt hjärta som slog ett extra slag när han galopperade iväg. 

Kallt var det att sitta där stilla och titta, trots extra filt om benen. Men jag tycker det är ganska rogivande att titta när hon rider. Särskilt när jag kan gå själv med henne och inte behöver ha med småsyskonen. Det är lugnt och skönt i stallet och för mig ganska avslappnande. Nu ser vi fram emot nästa veckas ridning.