Jag har följt min lillasyster och hennes familjs kamp ett tag nu. Man kan ju inte påstå att det går undan med besluten här i vårt land. Hennes äldsta son har en annan biologisk pappa än sina syskon. Känslomässigt och praktiskt har han precis samma pappa som sina syskon. Hans pappa har funnits där sen han var liten och inte ens hade några småsyskon. Hans biologiska pappa har tyvärr aldrig visat något intresse för honom.

Min lillasyster har haft ensam vårdnad länge. Hon har dessutom varit gift med sina barns pappa i många år nu. Det var mer än dags att se till så att han blir äldsta sonens pappa även i alla papper. Ansökan om adoption skickades in och sen var det en evig väntan tills beslutet kom. När det kom var det inte speciellt positivt. De fick avslag. 

På det igen bara! In en med saklig överklagan med hänsvisning till liknande fall där det dömts tvärtom. Sen en massa väntan igen. Många månader har det gått… Idag fick jag höra att de fått ett beslut. Där satt jag på jobbrasten och smågrät! Kan inte ens föreställa mig hur min lillasyster känner just nu. Jag är så så så glad för deras skull! Som jag har hållit tummar och tår. Det här var det bästa som kunde hända deras familj! Vilken julklapp. Fy fan vad härligt!!