Funderat en del och nu var det visst dags igen.
Dags för blogg.
Tänker inte dra hela livshistorien här men olika orsaker gjorde att jag tappade sugen på att skriva ner vad som händer och sker i livet. Nu är jag återigen där i mitt liv då jag känner att skrivandet kan vara en hjälp för att ta mig framåt. För mycket dåliga minnen förknippas med den gamla bloggen så det fick helt enkelt bli en ny.
18 december 2014 sådär mitt i julstöket orkade inte min kropp mera. En yrsel som gjorde att jag knappt kunde gå utan att hålla i mig och illamående som följd av yrseln. Akuten och en massa väntan, blodprover, mera väntan och till slut en skiktröntgen. Ingenting visade någonting… Massa läkarbesök följde och diagnosen utmattningssymptom / utmattningsdepression ställdes.
Efter en tids sjukskrivning, en massa vila, regelbundna samtal med beteendevetare, mera vila, medicin, virkning, arbetsträning, inköp av valp och en väldans massa läkarbesök så är jag sedan augusti 2015 tillbaka i arbetslivet. Dock inga mer 100% utan jag nöjer mig med 80%. I somras lyckades jag även trappa ut min medicin och är nu on my own.
Nu tänker jag att bloggandet kanske kan hjälpa mig på min resa i livet. En resa som jag försöker få att handla om nuet. Detta är ingen lätt resa. Jag svävar ofta bakåt till det som varit som ändå inte går att ändra på nu. Jag svävar även väldigt ofta framåt till det som komma skall och som jag inte heller kan påverka nu, idag!
Jag kämpar på med min ångest som jag fick behålla som ett symtom. Med mitt minne som utmattningen mer eller mindre tog med sig. Mina insomningsbesvär hänger oxå kvar. Det mest positiva jag fått med mig är nog att jag blivit mer medveten om mig själv och mitt mående. Jag känner på en gång i kroppen och knoppen när det är för mycket för den, när det är dags att andas och varva ner. Jag måste hela tiden jobba med mig själv, med mina tankar. Jag vill vara den som alltid tänker positiva tankar men jag är inte där på länge än.
Sa jag förresten att jag är fru oxå och mamma. Familjen hänger så snällt med mig på min resa. Utan den stöttning mannen och barnen gett mig hade tillfrisknandet förmodligen inte gått lika fort som det nu har gjort. Jag har dom att tacka för så himla mycket! Vi försöker göra vår resa tillsammans så nyttig och giftfri som möjligt. Det funkar inte alltid såklart och vår giftfria resa har nästan precis börjat. Vi försöker välja bort plast om vi kan, vi försöker handla eko om vi kan och framförallt har vi valt bort kemikalier i det vi har närmast oss. Tvål, schampo, tvättmedel, hudvård, tandkräm. Det finns mycket kvar men jag tänker så här: ingen kan göra allt men alla kan göra något!
Ett lagom långt första inlägg. Hoppas jag inte skrämt iväg er nu.