Träning är en bra medicin när man lider av utmattningssyndrom. Det är en av sakerna jag blev ordinerad av min läkare. Hjärtat behöver få jobba, pulsen behöver gå upp och då får även hjärnan jobba. Jag har nämnt det förr att träning inte riktigt är min grej men mannen introducerade mig för cykling och det är ju riktigt kul.

När jag har mina svackor är jag däremot inte speciellt motiverad även om det är kul och jag vet att det får mig att må bättre i det långa loppet. I snitt har det blivit en cykling i månaden sen vi tog in cyklarna. Det är inte mycket men det är iaf bättre än inget. I tanken vill jag mer och tanken har sagt att på jullovet ska jag ta tag i det igen. Jag har ju ändå tagit ledigt hela lovet och har lite extra tid att kunna sätta fart på cykelbanan igen. 

Mannen hjälpte mig med att rigga upp allt idag. Cykel, dator, teve, musik… för mycket för att mitt huvud ska komma ihåg hur jag ska göra. Men mannen hjälper gärna. Har jag sagt hur tacksam jag är över att han stöttar mig!

En timmes cykling skulle det bli sa han. Fokus på pulsen skulle det vara sa han. Inte helt enkelt när vilopulsen redan låg på 88… Jag kom alltså ganska fort upp i vad som skulle vara maxpuls. Lite kämpigt blev det i början att hålla sig under den. Jag insåg ganska fort att mannens cykelträningshårdrocksmusiklista inte funkade idag. Jag fick ta min egen blandade musiklista. En del lite lugnare låtar fick det bli. Mannen tog tjejerna med sig för att trängas i mataffärerna för att fixa all handling inför nyår. Vi får se om han ”godkänner” min cykling när han kommer hem. En timme blev det iaf och jag översteg inte vad han satt som maxpuls mer än kanske två korta stunder.

Vilka träningsformer använder ni er av, mina fina läsare? Vad har ni för tips på vad som kan funka för att hålla igång både kropp och knopp?