När man kommer hem från jobbet och hunden bara vill vara nära.
Känner han kanske av mitt mående som har svajat nu ett tag? Eller svajat o svajat.. egentligen tror jag att jag mår bra. Men känner jag efter så har jag det där rusande hjärtat hela tiden. Pulsen ligger troligtvis skyhögt, jag vill inte veta. Det är så mycket just nu som snurrar i huvudet. Så mycket jag inte förstår. Så många jag inte förstår mig på. Och jag vet inte var jag ska göra av allt. Märker att det börjar bli för mycket där inne och jag måste försöka stoppa mig. Jag måste påminna mig om att släppa saker jag ändå inte kan påverka hur mycket det än gnager i mig. Jag kan inte bära med mig allt. Jag tänker att om jag skriver av mig lite här kanske det oxå blir enklare att släppa det. Helt klart värt ett försök åtminstone!

 

Mitt fokus måste ligga på de som betyder mest, min familj, min man och mina barn och hunden såklart.
Mina älskade fina ungar! Ni anar inte vad ni betyder! Ni är grymma! Bästa bästa ni! Det gör ont i mig när ni har saker som bekymrar er! Jag är så tacksam och glad för att ni kommer och pratar med mig när något tynger er och en av mina största förhoppningar och önskningar är att ni alltid kommer känna att ni kan göra det. När ni är ledsna och inte mår bra går det sönder lite i det här mammahjärtat. Oron över ens barn går inte att mäta sig med någonting annat. Att se er glada betyder mest!