Idag vabbar jag. Vet inte när det hände senast faktiskt. Våra barn brukar faktiskt hålla sig ganska friska ”peppar peppar ta i trä”. Hemma hos oss är det mest jag som står för sjukeriet.
Igår ringdes det iaf från skolan. Vår lilleman var hängig, hade inte ätit någon lunch och låg när det ringdes, i soffan och ville inte göra någonting. Jag ringde mannen som fick hämta upp honom. När jag sen kom hem låg han och sov med över 38 i temp. En o en halv timme senare när jag skulle iväg på jobbmöte sov han fortfarande. Vaket tillstånd när jag var hemma igen. Då träffade jag även äldsta dottern för första gången den dagen. Det lyste feber i ögonen på henne. Tempen visade mycket riktigt högre än den brukar.
Kvällen urartade lite med kräkningar. Min mardröm nummer ett. Jag hatar det verkligen!! Som väl är den här gången hade jag mannen hemma. Det brukar annars slå in när han jobbar natt. Nu i efterhand gissar jag att kräkningen kom sig av febern och inget annat. Men hur vet man det egentligen. Hur vet man om det är magsjuka, vinterkräksjuka, kräkning vid feber, matförgiftning eller som det kan bli i äldsta dotterns fall gluten. Det är ju omöjligt att veta vad anledningen till kräkningen är. Eller? I vilket fall som helst så blev tyget till soffdynorna tvättade så nu är de rena och fräscha.
Somnade gjorde vi allihop. Men Lilleman vaknade vid 3 och sen var resten av nattsömnen som bortblåst. Vi hoppade ut i soffan han och jag så att mannen skulle få sova. Han som skulle jobba idag kunde ju behöva lite sömn. Själv tillbringade jag natten med Batman och Alfons Åberg. Framåt morgonen växlade vi från Netflix till barnkanalen. Då började resten av familjen vakna. Göra sig i ordning för att sparka igång dagen. Mannen körde till jobb, My fick cykla själv till skolan (duktiga unge) och vi andra låg kvar i soffan. Embla med något höjd temp och dunderförkyld, Fenix med något lägre temp än igår och så jag. Jag som har ont i magen nu. För lite sömn sätter sig ofta i magen på mig. Hoppas vi kan sova lite under dagen så jag blir av med det.
